Flatmästerskapet - Europas i särklass största rasmästerskap.
Författare: Gunilla Lefwerth
1978 - Klubbens första mästerskap
På klubbens mästerskap har man ända från starten enbart provat och bedömt hundarnas jaktliga egenskaper och alltså inte som några andra kusinrasklubbar valt att göra, att även kombinera jakten med exteriör bedömning för att på så sätt kora en så kallad klubbmästare.
Flatcoated Retrieverklubben valde från början, och har sedan dess hållit kvar, att separera årets evenemang gällande exteriör och jakt till två olika tillfällen. Så den som får kalla sig Flatmästare har alltså erhållit sin titel genom att uppvisa synnerligen goda bruksegenskaper.
Man har hela tiden från provledarnas sida strävat efter att lägga svårighetsnivån i klasserna i paritet med de officiella proven som SSRK anordnar. Möjligen kan sägas att svårighetsgraden i öppen klass och elitklass tenderat att ligga något högre då ju mästerskapet i egentlig mening inte är någon egenskapsbedömning utan är en ren tävling med inbördes placeringar. Men vid bedömningen i grundomgångarna har tonvikten trots allt varit fokuserad på egenskaper som sedan legat till grund för uttagning till finalerna, där det har hittats på både det ena och andra! Arrangörerna har också hela tiden strävat efter att få finalerna så publikvänliga som möjligt.
Första mästerskapet samlade 33 deltagare och hade från start, förutom unghunds- öppen –och elitklass, också en tillämpad nybörjarklass. Från 1980, och ett par år framåt, till 1983 då även SSRK införde en nybörjaklass, så genomfördes klassen på mästerskapet i form av ett Retrievertest, en då pågående försöksverksamhet inom klubben.
IntNordJCh IntNordUCh O'Flanagan Free As Air blev rasens första att erövra den åtråvärda titeln Flatmästare!
1979 på Berga samlade 50 anmälningar och mästerskapet 1980 fick en stor ökning i anmälningar till 132 ekipage. De tre första åren arrangerades mästerskapet i Stockholmstrakten med jaktprovssekreteraren i huvudstyrelsen som ansvarig.
Legendar inom Flatcoatvärlden, Brit-Marie "Bat" Brulin med sin "Rultan" (SJCh Int SUCh NUCh Twinkle Flying Flair) under passivitet på Flatmästerskapet 1979.
"Nisse" 5 månader, dagens yngsta deltagare som faktiskt var vinnare av unghundsklassen 1980. Woodland Wiseman var namnet, ägare Ingemar Borelius här tillsammans med domaren Christer Nälser.
1981 provades för första gången kvalificeringstävlingar, en i norr - Umeåtrakten, en i mellansverige - Stockholmstrakten och en i södra Sverige - Halmstadstrakten. De fem bästa i varje klass (utom i den tillämpade nybörjarklassen, som då inte fick vara med) fick komma till en final i som arrangerades i Stockholmstrakten.
Lasse Johnsson gratuleras av domaren Stig Olsson under vilda
applåder av tvåan Ronny Olsson, FM 1981.
Även året därpå 1982 hade man uttagningar i norr-, mellan- och södra Sverige för att åter ha en final för de fem främsta i varje klass i Stockholmstrakten.
Dock, återgick man 1983 till att ha mästerskapet som ett enda prov, och provet ägde rum på Ågestas marker utanför Stockholm. Detta år provade man att från lördagens grundomgångar i unghunds- och öppenklass utse de bästa ekipagen till ett finalpass som ägde rum dagen därpå. Mästerskapet samlade 100 deltagare och för att få fler anmälningar subventionerade också styrelsen viss reskostnad för långväga deltagare!
Året därpå 1984, även då på Ågesta, valde man att via finaler återigen utse vinnarna i unghunds - och öppenklassen redan på lördagen. Detta framförallt på grund av tidsbrist på söndagen då ju elitklassen skulle avgöras men också mycket för att man tyckte att de yngre hundarna inte orkade ladda om till en final dagen därpå och därmed inte gjordes rättvisa.
Finalen i årets Flatmästerskap byggde på två förutsättningar. Dels måste den finnas mycket duktiga hundar, dels funktionärer som var precis lika bra. Flatklubben har bådadera. Så här gick det till:
Det var på förhand bestämt att fyra ekipage skulle gå till final. Runt en vik av Kvarnsjön i Ågesta fanns gömslen, där förare och hundar skulle ta plats för en tänkt andjakt. Domarna hade hand om varsitt gömsle, och på tre ställen - A, B och C fanns dessutom en skytt.
Det hela börjar med att provledaren blåser signal på ett jakthorn. Ett skott faller från skytt B i riktning mot ett i förväg utlagt fritt sök. Därefter skjuter skytt C tre markeringar över vattnet. Ytterligare ett skott skjuts av B. Sedan skjuter A ett skott. Medan allt detta sker sitter hundarna okopplade och väntar i sina gömslen.
Först ut är hund A, som har till uppgift att ta hem en dirigering på ca 80 m. När domare A bedömt att hunden funnit huvudriktningen ger han tecken till gömsle B och C där hundarna får gå ut på respektive uppgifter. Ytterligare en liten stund senare släpper domare D iväg sin hund på ett släpspår. Detta som tröst för att hunden under en ganska lång stund har fått sitta och höra alla skott och de andra hundarnas arbete.
När alla domare givit tecken att deras hundar är klara med sina uppgifter, blåser provledaren ny signal och en förflyttning vidtar. A går till B, osv. Jo, förare och hund får åka båt över viken. När båten kommer halvvägs ut skjuts en markering, M4, som landar på en liten ö. Hunden får hoppa i vattnet och hämta fågeln, medan föraren ros i land. Detta avslutar det första kvartsvarvet. När alla hundar sedan varit på alla ställen och jobbat, har vi en mästare.
Naturen hade försett oss med en utsiktsklippa, varifrån allt arbete var synligt för den ganska stora publiken. Naturen försåg oss också med ett mindre lyckat regn i början av finalpasset, men när detta tagit sitt förnuft till fånga, kunde vi njuta av de fyra typiska flattar som med sitt koncentrerade och målmedvetna arbete snabbt befriade en lätt spänd provledare över möjligheten att genomföra denna spektakulära tillställning. Tack! Olov Olofsson Provledare
1986 var första mästerskapet med internationellt inslag! Ett norskt och två finska ekipage deltog. Provet detta år arrangerades också för första gången utanför Stockholmstrakten, nämligen i Östergötland, som ju också var den först bildade självständiga sektionen, som nu kände sig redo för denna uppgift! 86 hundar deltog.
1987 - Första utländska Flatmästaren
Mästerskapet året därpå 1987 blev historiskt på flera sätt! Det internationella inslaget utökades med inbjudna domare från Danmark och Finland. Dessutom korades för första, men inte sista gången, en icke svenskägd hund till Flatmästare, nämligen SFJCh Roi, från andra sidan Östersjön! 83 hundar startade. Året därpå fick dock Finland sitt första rabiesfall på trettio år och gränserna stängdes även mot det hållet.
1988 ställdes kosan långt norrut i vårt avlånga land och Umeå samlade 51 hundar. Därmed föddes tanken på att ha mästerskapet enligt ett rullande schema runt om i landet hos sektionerna. Året därpå 1989 var Östergötland åter värd, lättare åtkomligt för flertalet vilket visade sig i 93 anmälda ekipage.
Så hade då det ambulerande schemat i sektionerna tagit sin början och Småland tog 1990 emot 112 hundar.
Fem fräscha veteraner tillika förare (FM 1989) fr v: Marie Strauss med Hovhills Sensations Girl "Meita", Micke Melin med Bobby, Eva-Liz Wikström med O'Flanagan Maidas Toblerone "Tofflan", Kerstin Olsson med Hovhills Kiss-Me-Quick "Emma" och Christer Jansson med Decoys Hens Dream "Pattsy".
Finalister 1989, klara till drabbning! Hundarna fördes nu i par där den ena fick klara av en trippelmarkering i högt gräs samtidigt som den andra dirigerades ut till den "mystiska lådan" för att, livligt påhejad av publiken, ta sig i och ur med fågel i mun.
Fr v: Mari-Ann Lagersand med "Nicole", Elisabeth Sahlin med "Biggles", Kenneth Kaldén med "Oscar" och Jan-Åke Sjöström med "Smulan".
Elitklassens finalister 1990 laddar. Från vänster ser vi Birgitta Ilestrand med Gösta, Ann-Marie Löfgren med Shady, Ingela Hagerlind med Jaffa, Johnnie Backman med Rambo, Peter Edqvist med Jason och Stig Olsson med Johnnie.
Nu började anmälningssiffrorna rejält stiga i höjden. 1991, när Västra stod värd, anmäldes 160 hundar! Året därpå 1992 återvände provet till Stockholmstrakten och gick av stapeln på "Barnens Ö" ute i Roslagens famn, med ytterligare ökning av anmälningar till 172 deltagare!
Bildsvep nedan: Stockholmstrakten 1992.
Foto: Janne Westrin och Bengt Richt
Foto till vänster: Glada domare (och sekreterare), Ulf Göranzon och Marie Strauss.
Foto längst till höger: Maggan Johnsson (till vänster) och Hans Forsell var ett av domarparen i eliklassen.
Skåne, som 1993 fick 141 anmälningar kunde för första gången erbjuda ett helt igenom icke svenskt domarteam. Här fanns nämligen enbart domargäster från andra sidan Öresund!
Bildsvep nedan: Skåne 1993.
Foto: Irene Hansson
Flatmästerskapsfinalisterna 1993 och de placerade sig som de står.
Fr v: Bility's Glader After Ruff Skipper, SB & SLCh Lp Hinnared's Dojja, SUCh Micabers O'Hanes, Flaxarnas Bang-a-Bomerang, Roghöjdens Tur-Dino.
Umeå stod åter för värdskapet 1994 med 89 deltagare och till Värmland året därpå 1995 kom det dittills största antalet anmälningar, 176 stycken!
Bildsvep nedan: Umeå 1994.
Foto: Åza Wikström, Lena Hägglund och Birgitta Ilestrand
Så till 1996 års Flatmästerskap – ett mycket speciellt och unikt mästerskap! Östergötland bjöd in till mästerskap där finalerna, för första och hittills enda gången i klubbens historia, hölls som riktig jakt på fågel!
Detta var Stig Olsson idé och vision, han var med i planeringen ända till sin alldeles för tidiga bortgång i juli 1995, så genomförandet fick han tyvärr inte uppleva själv. Arbetsgruppen fortsatte dock planerna i hans anda och provet blev också till stor del en manifestation för att även hedra Stigs minne.
Lördagen hade 150 startande och söndagens samling skedde på Björkviks säteri, där finaler i samtliga klasser skulle avgöras. Unghund -nybörjar - och veteranklasserna avgjordes på andjakt. Elitklassen fick först en semifinal i form av jakt på rapphöns och därefter finalpasset i andvatten.
Flatmästare på detta klubbens hittills enda A-prov blev NordJCh SUCh FinUCh Searover Shanty.
Året därpå 1997 fick Småland i uppgift att axla manteln. Då avgjordes finalerna i samtliga klasser på söndagen. Anmälningssiffran var 130. Nästa år 1998 startade 140 hundar i Västra sektionen och samma antal deltog 1999 på Barnens Ö när Östra sektionen åter stod för värdskapet.
Bilden: Det krävs många ögon och gott samarbete för att se allt som händer! här ses Ramona Stihl (som sekreterare åt Janne) och "två halva domarpar" Lena Bratsberg Karlsson och Inger Karlsson under lördagens öppenklass, Flatmästerskapet 1998.
Anders Erkisson med SJCh Keca’s Tjuvskata och SJCh Matsbokurvans RC Monark!
Av en lite speciell anledning måste 2000 års mästerskap uppmärksammas. Två hundar tillhörande samma husse hade bland flera andra hundar kvalificerat sig till elitklassens final! Vad göra!? Jo, naturligtvis föra båda samtidigt och här fick publiken verkligen se prov på två hundar som sida vid sida bredvid sin förare på ett föredömligt sätt gjorde allt som begärdes och lite därtill! Det gick så bra att båda placerade sig allra främst! Flatmästare blev SJCh Keca's Tjuvskata tätt följd av tvåan, familjekompisen SJCh Matsbokurvans RC Monark!
Det internationella inslaget ökade markant när Värmland, 2001, bjöd upp till "dans bort i vägen"! Bland de 135 deltagarna var tjugofem tävlande utrikes ifrån. Tretton norska, en dansk, fyra tyskar och sju holländare deltog!
Öppen och Elitklassdomarna 2001 Lasse Johnsson, Stig Törnqvist, Willy Gustafsson och Monica Andersson och Hans Forsell som dömde Nybörjare och Veteraner.
Kuriosa: Söndagens båda vinnare 2001 är far och son. Veteranklassvinnaren SNJCh SUCh SVCh Keca's Fetisov är far till Årets flatmästare NordJCh Hinnared's Nitro. Bengt Andersson och "Bamse" respektive Annika Rölander och "Nitro" gratulerar varandra.
Trots att Mästerskapet året därpå 2002 arrangerades långt upp i norr av Umeåsektionen fanns bland de155 anmälningarna 19 stycken från Holland, Danmark, Finland och Tyskland.
Applåder för Veteranklassen (som hunnit få alltför långa titlar!). Comics Ragtime Girl, Xellent-Star, O'Flanagan Love At First Sight, Lopplådans Mustiga Musseron, Meitas Odile The Swan.
2004 sprängdes 300-gränsen! 301 anmälningar gjorde att grundomgångarna även denna gång behövde genomföras som Working Test. Och detta år var andra gången i historien som en icke svensk hund knep titeln, nämligen DKBrCh DKJCh Reltub Black Velvet från Danmark! För övrigt den första flatcoat som erövrat championat på danska A-prov, DK JCh.
Mästerskapet genomfördes i smäktande högsommarvärme, men ingen, varken två – eller fyrbenta kunde detta år svalka sig med ett bad. Mälaren var full av giftalger!
Dummies istället för vilt
Då hanteringen av vilt för hundratalet startande på en och samma helg blivit en övermäktig uppgift så annonserade Gävle/Dala inför mästerskapet 2005 att grundomgångarna, fortfarande i form av Working Test, för första gången skulle genomföra med dummies och att vilt endast skulle användas i finalerna.
Bland de 215 startande märktes 8 danskar, 8 norrmän och 3 schweizare. Och trots svensk övervikt fick man även detta år se sig slagna av ett ekipage utifrån. Flatmästare blev NJCh SJCh Duckstream Cragganmore från Norge.
Bilder här nedan, duktiga hundar och förare från Flatmästerkskapet 2005.
Finalisterna i unghundsklassen fr v:
1. Feedback's She Walks Like An Angel - Jan Schenström
2. Skattkammarens Bella Notte - Per Eskilsson
3. Semtegens Aglaia - Annika Laestadius
4. Dark Devotion Gentleman George och 6. Annsuger - Annika Christiansen
5. Skattkammarens Pasqual - Jörn Bäcklund
Finalisterna i nybörjarklassen fr v:
1. Miss Mallorys Time Will Tell - Anders Reitmaier
2. I-Vassens Snow Man - Briit-Marie Hansson
3. Hinnareds' Japp - Veronica Hansson
4. Comics Crocker Collection - Lisa Isenström
5. Comics Diesel Collection - Camilla Lindh (ej med på bild)
Finalisterna i öppenklassen fr v:
1. Hawksthorne Caliph - Inger Karlsson
2. Hinnared's Handy - Pål Bådsvik
3. Hovhills Kaffeböna - Ann Strander
4. Muskedunders Dimväv - Susanne Forsner
5. Semtegens Quirinus - Mikael Wahlgren
Finalisterna i elitklassen fr v:
1. NJCh SJCh Duckstream Cragganmore - Bjarne Holm
2. DKJCh DKBrCH NJCh Reltub Black Velvet - Annica Christiansen
3. Searover With Care - Gunnar Jansson
4. Hinnared's Zidane - Jan Werner
5. Skattkammarens Inca Gold - Karin Rankloo
Finalisterna i veteranklassen fr v:
1. SUCh SJCh Comics Ragtime Girl - Bengt Andersson
2. Hinnared's Nobel - Tom Rölander
3. SNJCh SBCh SLCh SVCh Black Attraction First Of All - Anna-Lena Wendt
4. Conovers Carry The Day - Olle Andersson
5. Flaps Vilja Visa - Monica Broman
Bron ut till ön i Herrgårdsparkens sjö - ett pittoreskt inslag i landskapsbilden och en utmärkt publikplats för söndagens veteranfinaler.
270 av 318 anmälningar kom till start 2006 i Småland där det regnade - fel, öste ner i dagarna två! Bilarna måste ha tett sig som swimmingpools vid hemkomsten!
Mästerskapet genomfördes helt och hållet med dummies, alltså även finalerna, där en apportkastare formligen bombarderade marken framför finalisterna och historien från föregående år upprepades. NJCh SJCh Duckstream Cragganmore visade åter sin höga klass! Tredje året i rad för en icke svenskägd hund överst på prispallen, bryts denna trend mån tro på 2007 års mästerskap!?
Mästerskapet hade nu vuxit till gigantiska mått och att behålla det som ett obegränsat inofficiellt prov känns inte längre rimligt. Därför tillsatte huvudstyrelsen en utredningsgrupp eftersom möjligheten att genomföra så stora prov på ett och samma ställe har blivit en övermäktig uppgift.
Vi får nog framöver acceptera vissa regleringar och begränsningar för anmälan, om Mästerskapet överhuvudtaget ska kunna genomföras och för att sektionerna fortsättningsvis skall orka hålla i arrangemangen!
2007 gjorde han det igen! För tredje gången i rad klev han högst upp på prispallen, Bjarne Holm med sin fantastiska NJCh SJCh Duckstream Cragganmore. Är det möjligt att SJCH Bobbys oslagbara (!?) rekord med fyra vinster i rad från 80-talet är i farozonen nästa år!?
Västra sektionen som denna gång stod som värd hade ändå, och väldigt trevligt för oss deltagare, bestämt sig för att behålla obegränsad anmälan. 315 anmälningar ramlade in, däribland att stort antal från övriga Norden samt även från Holland och Tyskland. Arrangörerna löste anstormningen enligt "Halmstadsmodellen", en som det visade sig smidig form, som innebar att varje deltagare fick en egen skytt med sig runt som guide till varje station och som då i förväg redogjorde för momentens upplägg och förutsättningar vilket sparade mycket tid och på så sätt flöt allting på mycket bra. På en av stationerna i grundomgången hade man i år också ersatt dummies med vilt.
Inget flatmästerskap utan incident! För strax innan finalerna i ukl och nkl skulle gå av stapeln på lördagseftermiddagen öppnade sig himlen totalt men inte nog med det, ett av sommarens värsta åskväder stationerade sig ett bra tag precis över provplatsen. All el slogs ut och datorerna kunde varken lämna ifrån sig resultat eller räkna ut poäng för att ta fram finalisterna. När ovädret så bedarrade gick finalerna sent om sider i gång och vid 22-tiden kunde supégästerna börja inta sina platser!
Även denna gång mäktades det med att ha obegränsad anmälning vilket renderade i 332 anmälningar!
Flatklubbens Östra sektion stod för arrangemanget och provet var förlagt till Svenska Jägarförbundets underbara pärla, Öster Malma, utanför Gnesta!
Ett av det mer spännande inslaget på mästerskapet utspann sig inte i hundsammanhang utan på den parkeringsplats som var anvisad. Det myckna regnandet under sommaren gjorde den slagna vallen, vartefter bilarna kanande in på skrå, mera till en skridskobana att färdas på, där det blev mycket svårt att hålla tänkt kurs! Då man behövde ha lite fart för att ta sig framåt var det ytterst nära att hela tiden ramma in i raderna av parkerade bilar och ropen de skallade: Oj, oj, Ack och Ve, Nej, men... för tusan och andra starkare, mera osande uttryck! Tror inte det inträffade något av det allvarligare slaget, möjligen någon liten touch här eller där, många hjälpande händer fanns för att hela tiden knuffa och skjuta på vid behov!
Förutom naturligtvis många bländande insatser från hundarnas sida så skedde det också lite oväntade reaktioner ute på rutorna eftersom Öster-Malma bokstavligen odlar det vilda! Det som ställde till det var att det fanns mycket doft av dovhjort och också vildsvin i markerna, det senare viltslaget fick vi, som sig bör, i grillad variant njuta av på jubileumssupén!
Denna gång fick veteranerna, två och två, prövas på vanlig B-provsform, med vilt helt igenom. På plats igen att döma dessa oldboys och oldgirls fanns Hasse Forsell. Liksom många av hundarna han dömde har han själv åtskilligt med rutin och erfarenhet i bakfickan som i bedömningen plockades fram och levererades med, som vanligt, en stor portion humor!
Övriga klasser avgjordes som sig bör i Working Test-form med dummies, fast på en av stationerna behövde hundarna visa att vilt minsann kunde apporteras.
Och denna gång blev det inte bara svenskt utan också en hemmaseger. Titeln Flatmästare kneps av sektionens egen LP II SVCh Luttergärdes Tärna och Annika Månsson.
Skånesektionen presenterade 2009 fantastiskt trevliga marker där man på ett enkelt sätt kunde promenera runt till alla rutor som då förstås låg på rimligt avstånd från varandra. Härliga bokskogar gav också svalka i den smäktande värmen. Samlingen varje morgon skedde i den magnifika amfiteatern vid Höörs djurpark, den passade verkligen utmärkt för det ändamålet, vilken akustik! Och återigen en sektion som gav utrymme för obegränsad anmälan, 342 hade hörsammat kallelsen och man får förmoda att det med lite strykningar av olika skäl ändå med råge var över 300 som hämtade ut sin nummerlapp från sekretariatet.
För att spara tid hade Skånesektionen tagit till ett nytt grepp. Samtliga startande skulle börja på station 1, sen gå vidare till 2:an och därefter till 3:an. Hade man på dessa tre stationer mindre än 20 poäng (varje station har ju max 20 poäng) eller om man hade noll poäng på en av dessa tre första fick man inte gå vidare till station 4 och 5, då var det sluttävlat för den här gången. Hade man sen 0 poäng på station 4 fick man inte gå vidare och starta på 5:e. På lördagen, då ju flest antal starter skedde, var planen att de som var berättigade att starta på återstående två stationer skulle få göra det först efter lunchuppehållet. Trots detta blev tyvärr logistiken lidande, det tog alltför lång tid innan allt kom igång efter lunch. Med facit i hand så hade man kanske ändå kunnat ge alla möjlighet att starta på alla fem rutorna om allt hade rullat på, på direkten. Som vanligt försköts supén ett antal gånger, men ägare till flatcoats är av hårt och tålmodigt virke och senare på kvällen kunde härlig mat och underhållning avnjutas.
Flatmästare blev Seamaster's Eternety, en syster till henne kom, i finalen för unghundar, på femte plats. Pappan till dessa två, DKBRCh DKJCh Nord JCh Reltub Black Velvet, tidigare Flatmästare även han, blev för andra året i rad vinnare i veteranklassen. Bakom alla dessa duktiga hundar finns förstås en duktig kvinna, Annika Christiansen som återkommande, gång på gång, röner stora framgångar med sina hundar!
Alla Mästerskap har naturligtvis haft sina speciella särdrag och inslag, då sektionerna förutom mycket bra arrangemang också satt sin personliga prägel på detsamma, inte minst vid underhållningen på supén! Allt kan tyvärr inte beskrivas ingående här, likaså har inte varje Flatmästare nämnts vid respektive mästerskap. De finns dock redovisade under egen länk Flatmästare och klassvinnare genom åren.
Org.nr 802402-4617
c/o Skreavägen 50
311 70 Falkenberg
Sverige