Rasens tumörproblem
Många viktiga möten har hållits genom åren, ett sådant kom till stånd i januari år 1986. Det var Flatcoated Retrieverklubben som via veterinär Ann Strander initierade ett möte angående rasens tumörproblem. Närvarande var professor Sten-Erik Olsson, (initiativtagare till tumörlaboratoriet BioVet), veterinär Stina Ekman (patolog på BioVet) veterinär Gunnar Bergsten (chefsveterinär på Jordbrukets försäkringsbolag), veterinär Åke Hedhammar (ansvarig för SKK:s veterinäravdelning), Lennart Svensson (genetiker på SLU och SKK) samt representanter från SSRK och FRK.
Avsikten var att få till stånd ett samarbete mellan de olika organisationerna. Man kunde, genom att granska det framtagna materialet som bl. a. byggde på uppgifter från djurförsäkringsbolagen, konstatera att flatcoats oftare än andra raser i tidig ålder drabbades av tumörer, i många fall elakartade.
Frågan var hur man skulle kunna kartlägga tumörproblemet? Man beslutade att försöka få alla tumörerna analyserade vilket förhoppningsvis på sikt skulle kunna hjälpa till att lösa gåtan bakom latcoatens höga tumörbenägenhet. Tyvärr visade det sig vara svårt att kartlägga utbredningen av tumörer i olika blodslinjer, då de till BioVet inskickade proven oftast var märkta med hundens vardagsnamn och inte med registreringsnamnet. Alltså fanns ingen som helst möjlighet till identifikation och därmed föll sedermera hela projektet.
Rasbroschyr
Klubben tog samma år fram en broschyr innehållande rasens exteriöra och mentala standard samt även kommentarer och förtydliganden till denna.
Projekt "Rädda flatten"
Detta år bildades också en arbetsgrupp med namnet "Rädda flatten". Gruppens uppgift var att söka finna vägar för att utveckla flatcoaten som arbetshund samt att undersöka hur åstadkomma en bättre jaktlig kvalitet. För att införskaffa en så god bild som möjligt av de problem rasen hade började klubben år 1987 att skicka ut en enkät till jaktprovsdomarna med olika spörsmål gällande flatcoaten som apportör. Enkätsvaren skulle sedan analyseras för att man gemensamt skulle försöka finna vettiga vägvisare i avelsarbetet. Enkäten visade att domarkåren i gemen tyckte att de flatcoats som startade på jaktprov i mycket stor utsträckning var alltför stressade för att helt klara ut sin uppgift. Arbetsgruppen gjorde också en noggrann granskning av samtliga jaktprovsprotokoll från år 1987 och analyserade anledningarna till noll pris. Denna analys stämde väl överens med domarnas uppfattning, d v s stressen tog sig uttryck på olika sätt, exempelvis dåligt apportgrepp, pip, dålig stadga mm.
En utvärdering av resultaten på retrievertesten genomfördes också. Det visade sig att hälften av de testade hundarna inte blev godkända och att de moment som gav utslag där påvisade stor likhet med anledningarna till uteslutet pris på jaktprov. Nu tog en ny diskussion fart angående utveckling och förbättring av retrievertestet, detta för att få ett bättre mätinstrument för avläsning av de mentala bristerna men också för att pröva hundarnas passiva förmåga samt åsynen av andra hundar i arbete.
Service till enskilda medlemmar
Ett annat stort arbetsprojekt som pågick inom FRK under 1980-talet var möjligheten för enskilda medlemmar att via klubben årligen kunna beställa samtliga protokoll och kritiklappar från SSRK:s jaktprov och utställningar. Det stora arbete detta medförde stod dock inte i proportion till intresset, varför det senare upphörde och har idag helt ersatts med Rasdata där man kan ta del av samtliga hundars resultat.
