Domarkommentar från klappjakts-provet december 1977
(nr 1/78)
Undertecknad hade nöjet att döma det praktiska jaktprovet på Eriksberg den 4/12 1977. Till provet hade anmälts tre stycken flatcoated retriever, ovanligt men intressant, speciellt som jag nu under höstens jaktprover sett dessa hundar klara sina "elitettor" och nu skulle få se dem i praktisk jakt (vilket erfodras för ett jaktchampionat, såvida hunden ej klarat ett första pris elitklass viltspårprov).
Följande hundar provades: Int & Nord Uch O'Flanagan Free As Air (Fritte) Äg. Tomas Gottwall Twinkle Flying Flair (Rultan) Äg. Brit-Marie Brulin S & F Uch Oscar Äg. Helene Forsbäck.
När dagens såtar var avjagade hade ett stort antal vilt fällts och hundarna utsattes verkligen för många förrädiska och svåra uppgifter och jag kunde skönja en viss förväntan hos de deltagande förarna, en förväntan på ett bra pris, som man som domare tyvärr ej alltid kan infira.
Bäst lyckades Brit-Maries "Rultan". Hon löste sina ålagda uppgifter på ett utmärkt sätt, var lugn vid skott och fallande vilt, gjorde ett effektivt eftersök med snabba och trevliga apporteringar både av dött och skadat vilt. Hon hade också ett bra samarbete med sin förare. Trevligt att se Brit-Marie, som alltså fick "Rultan" godkänd.
"Fritte" och "Oscar" skötte sig tidvis mycket bra och gjorde en del bra apporteringar. De önskas dock effektivare vid eftersök av skadat vilt, vilket gör att de ej kan godkännas. Båda kommer med säkerhet att lyckas när förare och hundar får den erforderliga rutinen. Det var inget fel på deras vilja och arbetslust.
Det var ett par intressanta och trevliga dagar och jag hoppas att vi får större möjligheter att prova våra hundar på detta sätt.
Tack ska ni ha alla inblandade.
Jägarhälsningar, Curt Hjalmarson-Boström
Året är 1978...
Brev från Mr D.O.G Trainer
(nr 3/78)
Spegel spegel på fältet där
Om ni besöker min träningsmark får ni se en stor spegel mitt på fältet. Jag går fot med min elev mot spegeln (egentligen "at eel" vilket är längre bakom föraren än svenska fot) och när jag kan se hundens reaktion blåser jag stoppsignalen, men fortsätter gå mot spegeln och studerar hunden hela tiden. Om hunden rör sig snurrar jag blixtsnabbt runt och blåser stoppsignalen igen. Om han då inte sätter sig omedelbart, rusar jag fram till honom och sätter honom där han skulle ha varit, hela tiden pratar jag till honom med en arg röst.
Inte heller denna gång kan hunden begripa hur jag kunde se att han rörde sig, fastän jag hade vänt ryggen åt honom. Här gäller den regeln, ju snabbare du själv reagerar, desto snabbare sätter sig hunden. Jag föredrar spegelmetoden framför linmetoden, eftersom jag då skapar en "trådlös fjärrkontakt" mellan oss.
Yours D.O.G Trainer
Året är 1978...
Tänk att det funnits tider då det var så här, svårt att tro nu!
(nr 4/78)
Flatklubben ska tillvarata rasens speciella intressen. Där tror vi att det just nu mest handlar om att bevaka utställningssidan. Alltför ofta är det så få flattar på en utställning, att arrangören betraktar flattarna som en liten utfyllnadsgrupp för den domare, som inte fått full dagsranson. Vi måste hjälpa SKK och SSRK med förslag på bra domare, så att det blir många flattar på utställningen och vi måste bevaka att vi inte blir slängda till vem som helst.
