Ända sedan hunden togs i bruk av människan för tusentals år sedan har den använts som hjälpreda i samband med jakt. I takt med att jaktformerna förändrats har människan genom medveten avel förändrat hundarna och anpassat dem till nya arbetsuppgifter.

Under 1800-talets andra hälft blev klappjakt på fasan högsta mode vid de engelska godsen. Det skapade behov av en specialiserad apportör (eng.retriever), vars enda uppgift var att så snabbt som möjligt samla in det skjutna viltet. För den här typen av jakt ställdes en hel rad krav på hunden.

Författare: Ingemar Borelius, taget ur raskompendiet för Flatcoated retriever. Finns att köpa i tidningsform i Flatbutiken.

• Stabil för att uthärda stressen under intensiv skottlossning.
• Lugn och tyst för att inte varna viltet eller störa skyttarnas koncentration.
• Snabb nog för att hinna ifatt en skadeskjuten springande fasantupp.
• Uthållig för att behålla sökintresset under en hel dags jakt.
• Lättlärd för att kunna arbeta i nära samarbete med föraren.
• Mjuk i munnen det vill säga bära viltet utan att skada det.

Dessutom skulle den ha måttlig jaktlust för att kunna koncentrera sitt intresse till det skjutna viltet vid arbete i viltrik terräng.