Första numret av klubbtidningen utkom redan under första året. I detta nummer skrevs utförligt om rasens historia. För övrigt innehöll den jaktprovsresultat, information om aktuella valpkullar, reportage från klappjakt i England m. m. Man utlyste omgående en namntävling för att döpa klubbtidningen och från nr 3/77 fick den sitt nuvarande namn, Charmören.
Ordförande Stig Olsson skrev i sin första ledare några ord angående vikten av en enhetlig rastyp, hur vi påverkas av olika idealbilder från uppfödare, enskilda hundar och deras prestationer och därför kan ha olika uppfattningar om hur en idealisk flatcoat skall vara och se ut. Han skrev också att glädjande många värnar om rasens egenskaper och att detta för en del innebar jaktegenskaper och för andra den speciella livligheten hos rasen. Stig poängterade att livligheten var viktig att framhålla för folk som går i hundköpartankar, för då kanske några kan avstå, inrikta sig på annan ras och det blir i så fall till hjälp för både hund och människa! Interimsstyrelsen kände sig ha samma huvudinriktning och tyckte sig ha ett bra utgångsläge.
Ett väl fungerande avelsråd
Klubben hade redan från början ett väl fungerande avelsråd som också mycket tidigt på ett föredömligt sätt började redogöra för sin verksamhet på både årsmöten och i Charmören.
Nu följde många år av verksamhet...
Klubben inbjöd årligen medlemmarna till diskussioner om rasen där man bland annat avhandlade hälsa, temperament, arbetsduglighet och exteriör. Stig Olsson skrev i sin ledare i Charmören 3/79 efter ett debattinlägg av Christer Nälser, att han efterlyste dokumenterad jaktprovsmerit på hundarna som skulle användas i avel. Hela 83 % av de avelsdjur som användes år 1977 var inte jaktprovsmeriterade – en, som han ansåg, skrämmande siffra! Christer Nälsers inlägg och frågeställning gällde huruvida även flatcoaten skulle "avlas ihjäl" och följa i spåren på labrador och golden retrievern, där kvantitet gällde före kvalitet. Han skrev också att flatcoaten befann sig i början av den popularitetsuppgång som några år tidigare varit kännetecknande för de två andra kusinraserna. Att dessa raser i stor utsträckning redan spolierats som apporterande raser tyckte han tyvärr inte var mycket att göra åt, men att man nu med "gemensamma krafter till varje pris måste förhindra att de penninghungrande elementen i uppfödarkadern skall lyckas slå klorna också i vår ras". Därmed var diskussionen om flatcoatens jaktliga egenskaper i full gång...
Klubbmöte 1978
På detta möte beslutade man att ge ut en rasbok/stamtavlebok och man hoppades få många av de nordiska hundarna anmälda. Resultatet blev Rasbok -80 där så många som 438 hundar presenterades. Den blev den första i raden av många, som sedan dess utkommit vart femte år. Den senaste i raden, Rasbok 2005 innehåller 1191 hundar!
Avelsdiskussioner
Efter årsmötet inbjöds till en avelsdiskussion där följande togs upp med prioriteringsordningen
• Sjukdomar
• Vad skall vi utveckla och behålla
• Rasexplosionen (483 registreringar 1977!)
• Avelsrådet.
Klubben fortsatte årligen att bjuda in medlemmarna till diskussioner om rasen för att bland annat diskutera hälsa, temperament, arbetsduglighet och exteriör.
